SEKO SJ

SEKO SJ har både i media och i vår blogg försökt beskriva händelsen med den ”11 åriga” flickan som fick stiga av tåget i Kumla, vad hände egentligen? I den här artikeln presenterar vi de fakta vi kunnat få fram, och händelsen som vi förstått den.

Bakgrund

För några veckor sedan utsattes en av våra medlemmar för ett mycket kraftfullt mediedrev. Det påstods att medlemmen ”slängt av” en ”11-årig” flicka från tåget i Kumla utan anledning. Vår medlems arbetsgivare, SJ, bidrog på ett tidigt stadium till att ytterligare förstärka drevet och peka ut tågmästaren som syndabock. Redan tidigt på morgon efter händelsen gick SJ ut i media och slog fast att tågmästaren varit övernitisk, begått tjänstefel och var tagen ur tjänst. Att uttrycka sig med de orden i media visade SJ tydligt att antingen ville man till vilket pris som helst skydda ett redan ”skadeskjutet” varumärke eller att ansvarig ”kommunikatör” helt saknar förståelse för hur använda ord uppfattas i media. Vilken version som är den rätta – vet bara SJ själva! SEKO SJ har i en formell skrivelse till SJ AB Vd Jan Forsberg begärt att berörd ”kommunikatör” med omedelbar verkan skall befrias från möjligheten att uttala sig i media på uppdrag av SJ AB.

Att sedan SJ hastigt publicerade mer eller mindre för ombordpersonalen okända dokument på intranätet om biljettförsäljning och avvisning gjorde inte saken bättre. Via en snabb muntlig undersökning som SEKO SJ gjort, framkommer att även bland nyutbildat ombordpersonal saknas kännedom om publicerade dokument.

SEKO som facklig företrädare för tågmästaren, valde istället att försvara vår medlem och gick i ett pressmeddelande ut och kritiserade SJ för att de valde sitt varumärke framför sin medarbetare. Ett populistiskt och ansvarslöst agerande, tycker vi.

Mediedrevet inriktades helt på tågmästaren och lite gjordes för att granska flickornas berättelse och ingen såg heller något konstigt i att en kvinna ”omhändertar” en 11-årig flicka utan att ringa polisen. Press radio och TV kallar in en professor i straffrätt och en lektor i straffrätt som var för sig informerar om vilket brott som tågmästaren teoretiskt set skulle kunna anses vara vållande till. Även Polisens talesman använde sig av formuleringar rörande olika grader av brott inledningsvis. Något som han senare korrigerade och lät meddela att det inte fanns någon misstanke om brott.

Varför valde vi då att försvara vår medlem? Den främsta anledningen är att den bild vi fick av vår medlem var en helt annan än den förhärskande mediebilden. Vi uppfattade vår medlems beskrivning som väldigt trovärdig. För oss som jobbar fackligt är det en självklarhet att alltid finnas till hands för våra medlemmar, även när det blåser ordentligt. Det är inte vår uppgift att döma. För vår del kändes det nödvändigt att försöka få lite balans i den ensidiga debatt som fördes på sociala medier och i press, radio och tv.

Vi hade uppfattningen och har fortfarande uppfattningen att vår medlem gjort en korrekt bedömning i den situation som gällde ombord på tåget. Även polisens talesman har i media bekräftat uppgiften att flickan mycket väl kan vara äldre än den uppgivna åldern och att händelsen fått alldeles för stora proportioner i media.

SEKO har i samband med händelsen haft regelbunden kontakt med medlemmen och även deltagit i möten med SJ på vilka händelsen har diskuterats inklusive hur medlemmen på bästa sätt kan komma tillbaka som ”människa” och i tjänst ombord på tågen igen. Under mötena har det framkommit uppgifter som om de presenterats för media med stor sannolikhet väldigt snart hade vänt debatten i media.                                                                                          Fortsättning nästa sida

Varför har då uppgifterna inte presenterats för media? Här finns det säkert flera svar, men det är inte otroligt att det till största delen beror på att uppgifterna av olika skäl är föremål för en sorts ”social sekretess”.

I samband med mötena med SJ ställde SEKO SJ ställt krav på att vår medlem skulle få upprättelse och ursäkt från SJ via en ”hög” chef. Något som så småningom resulterade i att chefen för division Trafik & Service skrev följande på SJ intranät:

”Vi har lyssnat och samtalat med de medarbetare som varit inblandade i den aktuella situationen i Kumla och kan bara konstatera att det här var en svårbedömd situation. Kollegan som avvisade flickan uppfattade henne inte som 11 år utan snarare som 16-17 år, och även polisen gjorde samma bedömning av flickans ålder. Det var utifrån de här uppgifterna flickan avvisades. För mig som chef är det förståeligt att bedömningen har gjorts. Vi gör allt vi kan för att stödja de kolleger som var med, genom samtal och annat stöd. ”

Hade SJ valt att bara publicera den ovan citerade texten hade det varit bra. Nu valde man tyvärr att komplettera texten med ytterligare innehåll som mer skapar förvirring och osäkerhet hos tågpersonalen än trygghet och stöd för utövande av arbetsuppgifter ombord på tågen.

Vad hände egentligen?

De fakta som SEKO fått fram hittills och som går att redovisa, visar klart och tydligt på att personalen ombord gjorde sitt jobb och inget annat.

Tåget var en dubbeldäckare och mellan Örebro och Örebro S viserar tågmästaren biljetterna hos passagerarna som sitter på undervåningen, för att sedan direkt efter avgång från Örebro S direkt gå upp till övervåningen för att visera nytillkomna resande.

Tågmästaren ser en kvinna (22-åringen) som sitter och sover där det nyss hade suttit ett par som gick av vid Örebro Södra och väcker henne (somnade väldigt fort) och ber om biljett. Hon säger att hon ska köpa en biljett till Herrljunga vilket hon även gör.

På soffan direkt bakom denna kvinna sitter ännu en till nytillkommen resenär (”11-åringen”) som tågmästaren frågar efter biljetten hos. Denna resenär svarar först inte utan tittar bara på tågmästaren, trots flera försök till att får reda på vart hon tänkt resa och om hon är villig att köpa en biljett. Efter en stund svarar resenären att ”biljetten är borta” utan att tala om vart hon tänkt resa. Under tiden tågmästaren försöker lösa sina arbetsuppgifter sitter 22-åringen på sätet framför soffan. Varför hon inte talade om att 11-åringen var hennes syster och försökte hjälpa henne kan hon bara svara på själv.

Tågmästaren bedömer att flickan som fortsätter att vara tyst till att vara minst 15-16 år och ber henne lugnt ta med sig väskan och följa med ner till vestibulen på nedervåningen. Flickan följer med ner och tågmästaren fortsätter med att på nytt försöka prata med henne utan att få något svar. Frågar om hon har pengar så hon kan köpa biljett och ber henne ta fram plånboken Flickan tar fram plånboken. Där finns det inte pengar så att det räcker till en biljett. Tågmästaren förklarar att det inte är okej att åka tåg utan biljett och säger att det är lika allvarligt som att snatta i en affär. Frågar om hon brukade gå in i en affär och ta grejer utan att betala varpå flickan skakade på huvudet. Tåget närmar sig Kumla och tågmästaren gör ett nytt försök att få reda på vart flickan ska resa. Flickan svarar nu att hon ska till Göteborg. När tåget är framme i Kumla ombeds flickan att stiga av tåget vilket hon även gör.

”11 åringen” hade ingen biljett, och efter att inte heller kunnat betala så bedömer tågmästaren att hon kan avvisas från tåget. Avvisningen sker enligt SJ:s regelverk eftersom flickan bedöms vara minst 16 och kanske t o m 18 år gammal. I denna ålder är man straffmyndig och anses kunna förstå att man skall betala för sig och kunna klara sig på egen hand. Erfarna Poliser bekräftar också att flickan mycket väl kan anses vara ca 16 – 18 år ,vilket styrker att tågmästaren gjort rätt bedömning.

I första skedet var beskeden i media att bägge flickorna hade biljett. Sedan ändrades detta till att man köpte dessa på tåget och att tågmästaren sedan avvisade ”11 åringen”. Enligt handdatorns försäljningslogg sålde tågmästare en biljett till 22-åringen (systern), ingen biljett är såld till systern. Under resan till Kumla som tar ca 12 min informerade 22-åringen aldrig tågmästaren om sin yngre syster som satt på sätet bakom henne.

Tåget fortsätter sedan till Hallsberg där det sker ett personalbyte. Först i Alingsås kontaktar Systern  den nya personalen ombord och berättar att hon har en syster med ombord på tåget som ska av där. Själv ska hon fortsätta till Göteborg.

Enligt uppgifter i media använder 22-åringen hela resan från Hallsberg ner till Göteborg för att leta efter sin syster. Sanningen är alltså att hon inte ger sig tillkänna för tågpersonalen förrän i Alingsås trots att hon köpt en biljett till Herrljunga. (I media har flickorna sagt att de skulle resa till Borås) Först då görs ett utrop efter systern och därefter larmas SJ Trafikledning som i sin tur larmar polis. Larmet till polis försenas alltså med flera timmar pga 22-åringen inte larmar tågpersonalen om att systern saknas. Det finns inga uppgifter som styrker hennes egen berättelse att hon sprungit runt och letat efter systern under resan ner till Alingsås, varken från resenärer eller ombordpersonal.

Uppgiften om att hon kontaktat ombordpersonalen efter avgång Hallsberg stämmer inte. Allt prat om besök i restaurangvagnen mm är inte heller korrekt, eftersom inga restaurangvagnar finns i dubbeldäckarna.

Enligt inte fullt bekräftade uppgifter möttes hon av två män vid ankomst till Göteborg vilket gör det troligt att målet för resan var just Göteborg.

Damen

På förmiddagen återfinns ”11 åringen” . Hon har tagits om hand kvällen innan av en äldre dam som tyckte att hon skulle vila ut över natten innan polisen kontaktades. Tyvärr kontaktade hon inte polisen överhuvudtaget, utan det var ett tips från SJ Contactcenter, efter det att kvinnan ringt och köpt en biljett Kumla – Nora, som ledde till att flickan senare hittas av polisen. Mycket oro och onödigt letande hade kunnat undvikas om ”11- åringen” inte förts undan av damen i Kumla. Vi menar att hennes handlingar borde utredas - om hennes agerande är kriminellt eller inte borde prövas.

Tänk om

• 22-åringen hade informerat tågmästaren om att det var hennes yngre syster som satt bakom henne när hon köpte biljett eller när ”11-åringen” blev tillfrågad om att visa/köpa biljett. Eller direkt efter avgång Hallsberg kontaktat personalen ombord på tåget…
• ”11-åringen” informerat tågmästaren om att hennes syster fanns ombord på tåget…
• Polisen initialt väntat tills de hade alla fakta innan de gjorde ett uttalande…
• Damen i Kumla kontaktat Polisen direkt när hon påträffade flickan…
• SJ i media och internt varit tydliga med sitt förtroende för tågmästaren…
• Media försökt balansera sin rapportering och hållit sig till fakta…
• Sanningen hade varit viktigare än att sälja tidningar och skydda varumärken…